Narkotikabrott i Sverige omfattar allt från ringa innehav till grov smuggling och leder ofta till ingripande rättsliga konsekvenser för den misstänkte.
Narkotikabrott i svensk rätt bygger på narkotikastrafflagen där hantering, innehav, tillverkning, överlåtelse och smuggling regleras noggrant. Bedömningen av brottets allvar utgår från typ av narkotika, mängd, syfte och personens roll i hanteringen. Statistiken visar att narkotikabrott hör till de vanligaste brottstyperna i landet.
Under en förundersökning kallas den misstänkte ofta till förhör och kan få bostad eller telefon genomsökta. För den som grips eller anhålls blir kontakten med en försvarare central. En offentlig försvarare förordnas i många narkotikamål och staten står inledningsvis för kostnaden men den misstänkte kan senare bli återbetalningsskyldig vid fällande dom, helt eller delvis.
Narkotikabrott – valet av försvarare
Redan när en person delges misstanke finns rätt att begära försvarsadvokat och att få rådgivning inför fortsatt kontakt med polis och åklagare. Offentliga försvarare utses av domstol men den misstänkte kan ange önskat ombud. Den möjligheten har stor betydelse eftersom bevisläget, exempelvis invägning av narkotika, analysprotokoll och vittnesförhör, kan bedömas på olika sätt av erfarna ombud.
I mer omfattande narkotikabrott där flera personer misstänks kan ärendet pågå länge och förundersökningen innehålla telefonavlyssning, spaningsprotokoll och teknisk bevisning. Förhörsstrategin, hur tystnadsrätten används och vilka kompletterande utredningar som begärs påverkar ofta utgången. Rätt stöd hela vägen minskar risken för missförstånd kring påföljder och eventuella tvångsåtgärder.
Läs mer information här:narkotikabrott.nu/